Det var allt för denna gång…

Nu har vi varit på väg till Sverige i en månad. Enda skillnaden är att nu sitter vi på flygplanet över Afghanistan och faktiskt också fysiskt är på väg.

Vi har försökt avsluta våra senaste 6 år, varav 5 i Thailand. Det tar sin energi och tid. Vi har packat, plockat, funderat och pratat om hur, när och var.

När det gäller våra två barn här så har väl de hållit på i 2 veckor. De har lagt mest krut på att säga hejdå och hålla tal för sina vänner för att förklara hur viktiga de är för dem. Det blev mer och mer känslosamt, allt eftersom vårt avresedatum närmade sig, och därmed energikrävande. – Det blev inte så mycket packat för deras del.

Vi har försökt skapa mötesplatser där det går att göra avslut – säga hejdå! men av någon anledning så vill vi människor inte gärna göra det. Vi har haft fester, varit på fester, firat Lydias student – flera gånger och åkt på utflykt med vänner. Att säga hejdå till människor som stått en nära och man troligtvis inte kommer se igen, och ser man dem igen så blir det inte på många år, det är omtumlande – en av de svårare bitarna i att vara missionär och missionärsbarn.

Vi, mamman och pappan, blev mer och mer slut vilket gjorde att framförallt jag kom att packa saker i fel lådor och väskor. Vi skulle packa i vårt flygbagage, som är mycket begränsat i kilon, vi skulle packa i båtfrakt, men det kommer inte fram förrän om två månader och då har Lydia t ex redan åkt till USA, vi skulle packa i en ”ekonomi”-flygfrakt, som ska komma fram om 3-4 veckor, vi skulle packa en del i lådor för att ha kvar i Thailand och så var det allt som skulle slängas, säljas eller ges bort…. Det blev många högar att hålla reda på – för många…

Kläderna som Ulrika skulle ha på sig på resan till Sverige och joggingskorna som hon skulle använda i sitt nya liv i Sverige kom i fel högar, så de kommer senare… Finns det någon som har ett par joggingskor i storlek 39-40 och kan tänka sig att låna ut dem, så kanske Ulrikas nya liv ändå kan börja i sommar?

Vi laddar för ett återinträde i Sverige, även om vi just nu känner oss mest trötta, och hoppas att vi kommer träffa många av er som läser denna blogg. Vi kanske syns redan i sommar? Lydia fortsätter till USA i aug, om det går som planerat, för att tillbringa fyra på på college i Pensylvania.

Otto

Tittandes på Afghqnistans vackra berg nedanför vårt flygplan.

Annonser