Bild

Finklädda damer på kvällsmöte.

När ni i Sverige längtar efter värmen storknar vi här i Thailand.

Vi har varmväderslov här. Det är för varmt för att gå i skolan. April brukar vara den varmaste månaden på året. Lydia har åkt till havet och Josua är ensam med sina föräldrar, vilket är ibland måttligt roligt. Vi längtar efter regnperioden – vi har faktiskt haft en del skurar redan.

Mars och april är de månader man helst håller sig borta från Chiang Mai. Luften är dålig, det är massor med partiklar från svedje-bränder och föroreningar. Det är dammigt så det förslår. Det är varmt och man känner sig svettkladdig mest hela tiden. Samtidigt så händer det mycket i byarna i bergen. Nu är de flesta färdiga med förberedelserna för årets jordbruk, så folk har tid att samlas.

Pwokarenernas distrikt, Betlehem, hade sitt möte i slutet på mars. Karenbaptisterna hade sin årskonferens i början på april. Det kom mycket folk, och folk träffades från när och fjärran. Dessa möten brukar vara i en by som kanske har rinnande vatten, men oftast inte elektricitet. Vi som reser dit bor hos vanliga människor och församlingen på plats har gjort i ordning ett jättekök för matlagningen. Andra församlingar i närheten brukar hjälpa till att laga maten och bistå med råvarorna. All maten lagas på öppen eld. När pwokarenerna träffades var det drygt 1000 personer som kom. När årskonferensen träffades var det nog snarare 5 000 personer. Konferensen är som en stor camping, där vi bor nära varandra, delar toaletter och duschar med varandra, så länge vattnet i byn räcker, pratar och skojar – umgås.

Bild

Ett storkök vid en stor konferens.

Bild

Stora grytan för att göra dagens curry.

Nu undrar ni säkert hur man kan ha stora konferensmöten utan elektricitet? Det går inte här heller. En dieselgenerator, eller två, brukar stå och brumma under mötena. Ljudet och ljuset måste fungera. Det brukar det också göra. Ett speciellt minne för några år sedan var när Ulrika, min fru predikade på Karenbaptisternas årskonferens. Det var drygt 2 000 på mötet – när plötsligt båda generatorerna la av. Det blev svart, och tyst – mitt i predikan. Efter ett 10-tal minuter gick den ena generatorn igång, den som drev ljudet. Ulrika fick predika med en ficklampa medan vi alla satt i mörkret och lyssnade.

Nu längtar vi efter nederbörd. I nästa vecka börjar Thailands nyår – Songkran. Då har vi vattenkrig i hela stan – alla mot alla. Då är det så till och med jag drar mig för att cykla.

Vi önskar er en del av vår värme.

Otto

 

 

Annonser