Sayuri berättade att hon kände en dam som drev ett kvinnoprojekt i Thailand, kanske i Chiang Mai.

Jag var i Japan nyligen för att träffa våra två partnerkyrkor NSKK och JBU. De är små, 1000 och 2 000 medlemmar i ett land som har 120 000 000 invånare. Man kan förstå att de ibland känner sig små….

Jag var till JBU:s seminarium i Yokohama, där centralfiguren heter Sayuri en driftig kvinna. Hon kom att berätta om en kvinna som hon lärt känna i Osaka, där hon jobbade tidigare. Nu drev denna kvinna ett kvinnoprojekt här i Thailand, kanske t o m i Chiang Mai. – Kan det vara min granne? tänkte jag.

Väl hemma i Chiang Mai efter resan, så stötte jag på min granne. Jag känner henne inte väl och hon är inget vidare på engelska så om vi pratas vid får det bli på thai. Jag frågade henne om hon kände Sayuri Watanabe, det är ungefär som Lena Persson i Sverige – ett vanligt namn. Nja, sa hon, kanske. Jag berättade att Sayuri jobbat i en församling i Osaka tidigare, och då började det gå upp ett ljus för min kära granne. – Jo, hon träffade jag för något år sedan när jag var hemma i Japan. Har du träffat henne??? Så fick jag befodra hälsningen från snökalla Japan till svettvarma Thailand.

Thailand är ett land på 70 000 000 invånare, också med mindre än en procent kristna. I denna höstack av människor i dessa båda länder så är min granne bekant med en ledare i vår partnerkyrka. Ibland undrar jag hur man ändå kan hitta denna synål i denna kolossala höstack.

 

Bild

 

Sayuris avgångselever. Sayuri står själv längst upp till vänster i bilden.

 

Otto 

Annonser