guldkula

I år har vi pyntat i guld. Små guldkulor ligger på bordsduken och i adventsstaken. Kulor i mörk guldfärg hänger i fönstret. Ibland kan jag få ett så stort behov av skönhet, av att få låta min blick vila på något vackert. Bredvid guldkulorna på bordsduken ligger kanelstänger. Vanliga, vardagliga, väldoftande kanelstänger. En bit väldoftande vardag blandad med en bit vacker lyx. Det väldoftande och vackra finns i både vardag och fest – det gäller bara att kunna fokusera blicken på det. Vet du att en av de döttrar Job fick efter alla sina jobbigheter i livet fick namnet Kanelblomman. Kanel nämns flera gånger i Bibeln, ofta tillsammans med myrra. I Höga Visan berättar mannen att kvinnan är som en trädgård av doftande träd, bl a kanel, och i Andra Moseboken säger Gud åt Mose att göra en helig smörjelseolja bl a av kanel, för att helga tabernaklet och de som skulle jobba där. När kanelen kom till Sverige under 1300-talet var den en lyxkrydda – nu ser vi den som en naturlig del av vår vardag. Naturlig, men fortfarande så fantastiskt god och väldoftande!

Bild

I Thailand finns mycket skönhet, men den göms ofta bakom stora reklamskyltar, skränig musik, elsladdar som dinglar högt och lågt, bilar och motorcyklar och deras avgaser, luftkondioneringarnas brummande. Så många intryck vill störa och trötta. Hela tiden söker min blick efter det vackra och mina öron längtar efter det tysta. Kanske är det därför jag längtar så mycket till Sverige ibland. När Judit och jag skypade igår och vände datorns kamera ut mot snöstormen i decemberskymningen, kunde jag känna att jag längtade så efter den tystnad som ett tjockt snötäcke ger, efter mörkret som omsluter – så att man bara ser de små ljuskäglorna som gatubelysning och adventsstjärnor ger. Ja jag vet, många av er som läser det här brevet längtar efter sol och värme. Våra behov är olika, beroende på var vi är!

Men både glimtar av lyxigt guld och stunder av väldoft mitt i vardagen finns i allas våra liv. Guldglimtar för oss under året har varit varenda stund vi fått med våra vuxna barn – Timmy och hans flickvän Sofie som besökte oss i februari, Judit och hennes pojkvän Alexander som var här i oktober, och om några dagar kommer Anika hit för att fira jul med oss! Och så alla goa stunder vi fick med både Anika, Timothy och Judit i somras – i Sofies sommarstuga i Stockholms skärgård, i Anikas vindslägenhet i Norrköping, i vårt hem på Ekliden och med övrig släkt på Däldenäs sommargård. Och så resan till Norge med Judit, Lydia och Josua, till höga berg och mäktigt hav, fjordar och lunnefåglar. Och så alla andra resor: Otto och Josuas resa till Japan, Ulrikas och Ottos egna resor under våren till Sverige som bl a gav möjlighet att träffa våra pappor lite extra, Ulrikas resor till Malaysia och Singapore för att undervisa om Member Care, Ottos resa till Burma för att fira Karenbaptistsamfundets 100 år och baptistmissionens 200 år.

Väldoft mitt i vardagen upplever vi lite nu och då. En utdragen middag tillsammans vid matbordet, morgonpromenad runt dammen, en chokaldbit, ett möte i samtalsrummet som hjälper en människa att gå vidare, huset fullt med vänner som kommer på knytkalas och lekkväll, en natt i en by med stjärnklar himmel, blicken hos en deltagare i en workshop som upptäckt något nytt om sej själv och livet, en stund i bön med en vän, tacksamheten hos deltagarna i den resa vi ordnade, för Josua att få gå i den skola han tycker så mycket om och att få cykla själv till skola och ungdomsgrupp, för Lydia att få göra en picnic i parken med sin pojkvän och dagen hon blev av med sin tandställning!

Det är vår sista jul i Thailand, åtminstone så långt vi kan se nu. Så dags att njuta av det vi inte kommer få i Sverige! Där finns en del sånger med, som vi sjunger i internationella kyrkan men som vi inte sjunger i Sverige. En av dom är ”We Three Kings of Orient are”, skriven av John H Hopkins i mitten av 1800-talet, när han behövde en sång om de tre vise männen inför ett julspel. Överhuvudtaget fascineras jag av de tre vise männen. Av deras resa. Av deras tillförsikt att resan har ett mål. Av deras tro att en stjärna kan visa dom vägen. Av deras glädje när de hittar ett barn – när de letade efter en kung. De första verserna och refrängen är så här:

We three kings of Orient are, Bearing gifts we traverse afar
Field and fountain, moor and mountain, Following yonder star
Born a King on Bethlehem’s plain, Gold I bring to crown Him again
King forever, ceasing never, Over us all to reign

Frankincense to offer have I, Incense owns a Deity nigh
Prayer and praising, all men raising, Worship Him, God most high
O Star of wonder, star of night, Star with royal beauty bright
Westward leading, still proceeding, Guide us to thy Perfect Light

Bild

De vise männen kommer med både guld och kryddor. Guld för att kröna den nye kungen, kryddor för att visa honom tillbedjan. Kröningens fest och vardagens tillbedjan. På vår gata sätts i början av december varje år upp en hantverskmarknad. Jag brukar inte hitta mycket som har med julen att göra, men i år hittade jag några underbara tavlor med bilder från julens berättelse. En av dom visar hur de tre vise männen följer stjärnan, ”By light of star they traveled far”, och en annan hur de överlämnar sina gåvor ”Gift of love”. Deras gåvor av guld och kryddor var kärlekens gåvor som dom burit med sej under sin långa resa. Gåvornas värde var framförallt inte i pengar eller ens användbarhet, utan i den kärlek som de överlämnades med.

Bild

Det är som att varje år i mitt liv har ett tema, ofta från någon bok jag levt med. Temat under det här året har varit utifrån en bok med titeln ”Healing the Purpose of your Life”. Den handlar om att svaret på frågan om meningen med mitt liv är svaret på frågan ”Vilket är mitt sätt att älska?” Vi kom alla till världen med vårt alldeles eget unika sätt att älska. Men också med vårt unika sätt att ta emot kärlek. Så jag behöver också ställa mej frågan ”Vilket är mitt unika sätt att ta emot kärlek?” De vise männens kärleksgåva var guld och kryddor. Vilken är min kärleksgåva till Jesus och till världen? Och vilken gåva vill Jesus, kanske genom andra, ge till mej?

Jag känner mej väldigt mycket som de vise männen just nu. Varenda kväll lyfter jag blicken mot himlen för att spana efter stjärnan som i juni ska leda oss västerut – mot Sverige, men mot vad? In i vilka uppgifter och sammanhang vill Guds stjärna leda oss? Det är så lätt att precis som de vise männen göra antaganden, och gå i en riktning vi utgår från är rätt. Men vår bön är att vi ska kunna hålla fokus på stjärnan och hitta stallet, inte palatset. Hitta den plats där Gud vill att vi får överlämna och använda våra gåvor. Hitta den plats där vi också får ta emot hans kärlek. Ett sammanhang där vi får älska och tillbe.

Häromdagen insåg jag att i vår familj av sju personer, är det ingen som säkert vet vad hösten 2014 bär med sej. Otto och jag har inga jobb än. Våra vuxna barn – Anika som pluggar på KomVux i Norrköping, Timothy som har ett långtidsvikariat inom barnomsorgen i Åkersberga, och Judit som springvikar inom barnomsorg och skola i Mariestad – ingen av dom vet säkert vad hösten innebär. Lydia söker till college i USA, men vet ju inte än om hon kommer in och vilka de ekonomiska förutsättningarna blir, och Josua – ja han vet att han ska gå i högstadiet i Mariestad, men inte än i vilken skola. Då gäller det att hålla blicken fäst på stjärnan! Den leder oss rätt!

Precis som för de tre vise männen går en del av vägen genom öken, den där tunga – och varma – biten som man bara måste igenom. Saker som ska packas eller säljas, alla beslut som ska fattas, alla frågor som ska ställas, alla avslut som ska göras. Tungt och sorgligt som alla avsked är, men också med en pirrande förväntan om att någonstans bakom nästa krön tar något annat vid. Och förhoppningsvis hittar vi några oaser på vägen att vila vid och glädjas i. En sådan blir förstås Lydias student, precis innan vi lämnar i juni.

Ja, även om du inte är på väg västerut, så finns det en stjärna som vill leda dej. Ibland behöver vi vara i mörkret en stund innan vi ser den tydligt. Var inte rädd. Den kommer att visa dej vägen. Under tiden, sök  i ditt inre efter de kärlekens gåvor som du vill ge. Vad är ditt unika sätt att ge kärlek? Och samtidigt öppna dina händer för att ta emot de unika kärleksgåvor som Någon väntar på att få ge just till dej! Guld och kanel. Lyxens skönhet och vardagens väldoft. De finns där för dej!

Glittrande och väldoftande julhälsningar från familjen Ernvik, genom Ulrika

Otto och Ulrika Ernvik, PO Box 29, Chiang Mai 50 000 Thailand, (fr o m juni Ekliden 19, 542 43 Mariestad)

otto.ulrika@hem.utfors.se, ottoulrika.wordpress.com, www.familjegladje.se

Bild

Annonser