Image

 

Som missionär är man van att flytta, och tycker det är en av baksidorna med missionärslivet.

Våra grannar sen vi kom hit 2008 håller på att flytta. De har jobbat i byggbranschen och nu har firmans ägare dött i cancer så deras jobb här är slut. De flyttar till Chiang Rai. Ägarens dödsbo sålde tomten deras hus stod på, så de hade inte så mycket val.

När vi flyttar så plockar vi ihop våra saker, slänger en del, ger bort en del och behåller det mesta. Det skickar vi sedan iväg till vårt nya ställe. Är man missionär och ska åka utomlands, då måste man dessutom fundera på vad man ska spara i Sverige och vad man ska ta med sig till sitt nya land. En process som tar både tid och ibland orsakar smärta.

Våra grannar plockar ihop allt, också huset… Jag antar att det fanns en tid i Sverige när man gjorde samma sak, men det är ett par år sedan. De har rivit och rivit. De har plockat, och plockat. På helger har andra varit här och hjälpt till. Det har kommit lastbilar och hämtat lass med byggrejer. De har nu hållit på i mer än två veckor.

Image

Jag tror jag börjar få perspektiv… Jag ska nog försöka stanna upp och tänka efter en gång till, innan jag klagar över dessa åtskilliga ¨packa ihop¨ faser vi har haft i våra liv.

Tänker också på hur den vanlige thailändaren är helt utlämnad till sitt företag. Står företaget så står thailändaren. Faller företaget, så faller thailändaren. Det finns inga skyddsnät här, mer än ev den större familjen som kan hjälpa en del under en begränsad tid. Vi har det väldigt bra i Sverige, även om vi också kan drabbas när ett företag faller så drabbar det inte vårt allt på samma sätt.

Den stora frågan, när jag pratade med ¨flyttgubbarna¨ som lastade lastbilen var: ¨Vad händer med alla som antagligen vill flytta hit till Thailand när gränserna öppnas mot Burma och Laos i framtiden?¨ När vår region här ska bli som EU… Ja, då kommer det bli många flyttlass hit och kanske också här ifrån?

 

Otto

 

Annonser