Bild

Efter en fantastisk sommar i Sverige är vi tillbaka i vardagen här…

I förrgår var jag i Chiang Rai för att träffa några människor. Jag hade unnat mig VIP-biljetter på bussen, fast de är 8 kr dyrare…

På morgonen var vi iväg 10 min innan tidtabellen, eftersom alla som fanns på passagerarlistan redan var på bussen. (Det var första gången någonsin det hänt mig.) Vi kom fram enligt tidtabellen, 18 mil och 3 timmar senare. Imponerande! 

 Jag träffade de människor som jag skulle och vi kom fram till en lösning på vårt problem. Men ta sig tillbaka till busstationen mitt i stan på eftermiddagen i rusningstid visade sig vara svårare än jag trott. Till slut stannade en taxi och erbjöd sig att ta mig till den nyare busstationen som är bra mycket längre bort.

 En äldre man körde bilen och var så lycklig att äntligen få en västerlänning som han kunde prata thai med. ¨Alla andra är så tysta¨ klagade han. Han började fråga ut mig vem jag var. 

– Hur många barn har du?

– 5! 

– Det var inte dåligt.

– 2 adopterade… – Att ta hand och hjälpa andra är det bästa man kan göra! Ja, jag är ju buddhist men jag tycker alla religioner egentligen är bra.

Vi diskuterade om olika religioner och om de verkligen var så bra. Vi kunde dock enas om att folk som inte trodde på någon Gud var de mest obegripliga.

¨Ja, jag tillber andar också.¨ sa min chaufför, vilket på thai är ungefär vad vi i Sverige brukar kalla animism. ¨När jag t ex ska göra en högersväng (i Thailand är det vänstertrafik), så lyfter jag mina händer så här (han förde ihop sina händer över huvudet, wayade) och sen behöver jag inte var rädd för någon olycka när jag svänger höger. Himlens ande ser efter mig¨.

Jag tänkte stilla, så det är därför vi har så många motorcykelolyckor här i Thailand.

 Vi kom fram till busstationen. Personalen lovade att min buss skulle stanna också på denna station. Jag tog fram en bok och satte mig att läsa.

5 min innan bussen skulle komma till min busstation ringde min mobil: ¨Jo, skulle du med bussen till Chiang Mai?¨ sa en röst. ¨Jodå, ursäkta, men jag är på nästa station..¨sa jag och kände mig dum.

¨May pen rai.¨(=OK, inga problem.) sa rösten.

 När bussen sen kommer 10 min för sent, p g a mig, så räcker en bussvärdinna leende min bok som jag glömt på resan upp till Chiang Rai. ¨Är inte denna din?¨ frågade hon. Jag kände mig ännu dumare.

 Thailand är fortfarande känt för sin fantastiska service… de flesta dagar.

I mörkret rullade vi sedan in i Chiang Mai 5 min innan vi skulle anlänt enligt tidtabellen.

 

Otto

 

 

 

Annonser