Nyss hemkommen från en resa i Sverige tillsammans med min medarbetare Saman, från Thailand.

Vi har varit både på den stora kyrkokonferensen i Karlstad och på det mindre ¨Internationella rådslaget¨ på Lidingö. Där emellan han vi besöka ett antal grupper av karenflyktingar från Burma i Sverige.

Denna grupp kommer ofta till olika frikyrkorna och får mycket hjälp med allt möjligt som; gå till doktorn, läsa blanketter, träna på läxor, gå till apoteket mm mm. Saman var fascinerad och sa att dessa engagerade människor i Sverige är ju minst lika mycket missionärer bland karenerna som du Otto är…

Det är sant. Jag tror att många gånger kan dessa människor betyda minst lika mycket som jag gör här ute.

Det var väldigt roligt att resa tillsammans med Saman i Sverige. Det är som att låna någon annans ögon och se på sitt eget land och vad som händer där. Vi fick också träffa karen-volontärer som varit i Sverige sedan i höstas. Det var hemskt roligt att höra deras berättelser. Vi skrattade gott åt hur man i Sverige alltid ska hålla tider till möten, men slarvar med tiden för mat även om vi fikar ofta. Bland karener kommer man ofta sent till möten, men håller tiden när det gäller maten. Å andra sidan behöver man då inte fika i ett.

Nu hoppas vi att erfarenheter från arbetet här i Thailand ska kunna användas bland karenflyktingarna i Sverige. Det vore roligt att visa upp flera kompetenta ledare/lärare här ifrån som, jag tror, kan hjälpa karenerna i Sverige att bättre förstå sitt nya liv i Sverige.

Mitt i allt diskuterande och pratande så fick vi en dag i skogen, där vi hjälpte en kompis att sätta upp fårstängsel. Jag undrar om inte detta var vad Saman tyckte var roligast med resan i Sverige, att jobba med händerna i skogen. Det var som karener gör mest både här i Thailand och i Burma. 

Otto Ernvik

Bild

 

Annonser