Vad gör över 100 st karener mitt i skogen?

För några år sedan började vi samlas för att fasta och be i början på året. Vi kände vi ville träffas, hinna sitta ner och prata tills vi var färdiga och inte till en av oss måste gå.

 

Fördelen med fasta är att mindre tid försvinner och färre behöver gå ifrån för att fixa med maten eller disken. Jag tror också något händer i en grupp när man tillsammans fastar.

 

I helgen fastade vi i två dagar och sov i skogen natten emellan. Det var fascinerande att se den närvaron som folk fick. Vi satt ibland i stor grupp och berättade 2-3 h i sträck, där alla lyssnade till en i taget. 

 

Tänkte på hur det brukar vara i kyrkan när folk sitter och slumrar efter en halvtimme, eller när jag varit lärare i skolan. Tänk om mina elever hade haft en sådan närvaro..?

 

Jag satt och funderade på om man blir mer död eller levande av att fasta?

 

En av de stora diskussionsfrågorna i skogen var framtiden. De som var där vill engagera sig i andra länder, skicka missionärer eller andra arbetare. – Otroligt! tänkte jag. Här sitter människor som kanske har gått i skolan, kanske kan skriva, läser aldrig tidningen, har ingen TV eller radio eftersom det inte finns någon ström… De tycker det är dags att engagera sig i andra länder!

 

Jag berättade en del vad vi gör i vår kyrka (Gemensam Framtid). Jag undrar hur det ser ut på insidan av deras huvuden när jag berättar om kyrkan i det sekulerade Japan eller seminariet i jättestaden Wuhan, Kina… Vad för bild ger ett ord? Det är inte självklart.

 

När jag sitter med alla dessa människor, en del känner jag, en del känner jag inte, så slås jag av det engagemang som finns. På ytan kan dessa människor se fattiga ut, utan någon potential att påverka och låter kanske naiva. Men jag kände något mer.

 

– Så jag skulle nog säga levande.

 

När flera människor kommer samman och vill samma sak, då är inte alltid pengar och utbildning viktigast. Andra krafter sätts i rörelse. (Vi såg det i Sverige och kallar det folkrörelse.) När någon frågade om någon av de 8 tonårsflickor som var med ville satsa på att jobba i kyrkan som vuxna. (Det betyder ofta spott och spe från omgivningen, låg lön, obekväma arbetstider mm.) Så for allas armar upp i ett huj. – Ja, ja, tänkte kanske någon, ungdomar!.. Men så tänkte inte de, det är jag övertygad om. De tänkte snarare: – Vi kan! och Vi vill! 

 – Absolut Levande, skulle jag säga.

Det är kanske flera av er som skulle vilja fasta för att inte fastna … och dö?

 

 

Annonser