Vi jobbar med pwokarener här i norra Thailand och de har inte haft några böcker på sitt språk.

 

Jag undrar hur vår självbild skulle sett ut om vi inte hade något eget skriftspråk? Här i Thailand tror man att alla som inte kan läsa och skriva är dumma i huvudet, helt obildbara. Hur skulle vi känt, om vi inte kunnat läsa och skriva på vårt språk?

 

För 12 år sedan blev nya testamentet färdigt på pwokaren. Då hade man hållit på att jobba med denna översättning i 30 år. Det var egentligen den första boken på ¨vår¨ pwokaren. Från Sverige/FInland hade Marianne och Sten-Göran Liljeström gett mycket av sin tid i Thailand till detta arbete. Klokt nog hade man valt att använda det thailändska alfabetet, och för enkelhetens skull så skrev man isär varje ord, som vi gör på svenska. (På thailändska har man bara ett mellanslag när vi skulle använt ett skiljetecken, annars sitter orden ihop.)

 

I slutet på översättningsarbetet så samlades man i de olika pwokarenkyrkorna och satte samman ett sånghäfte på pwokaren. Innan hade man använt psalmboken på sgawkaren, ett annat karenspråk som pratas av majoriteten i Karenbaptistsamfundet här i Thailand. Pwokarensånghäfte kom att bli minst lika populärt som bibelöversättningen.

 

Dikeng m fl som hade jobbat med bibelöversättningen satte genast igång att också överesätta gamla testamentet, nu utan något direkt stöd av någon missionär. När tre missionsorganisationer, som inte har någon avsatt att jobba med bibelöversättningen, och thailändska bibelsälskapet ska koordinera ett sådant stort projekt som en översättning av gamla testamentet. Då tar det tid.

 

Under tiden har de thailändska myndigheterna börjat visa ett visst intresse för de större minoritetsspråken, varav pwokaren är ett. De önskade att vi skulle ta fram material för eventuell undervisning av skolbarn. Men naturligtvis skulle det vara på det sätt som de önskade. De la sig i en hel del i hur vi stavar och skriver pwokaren. De missionärer som började detta arbete för 40 år sedan, ville att skrivspråket skulle vara så enkelt och lättläst som möjligt. Detta stämmer inte alltid överens med hur det thailändska skriftspråket används. Alltså behövde minoriteten, pwokarenerna, ändra på sina regler…

 

Det blev förhandlingar, och till slut så bestämdes det att vi skulle skriva ihop pwokarentexten på samma sätt som man gör med thaiskrift. Så, det blev att göra om texten. Tålamod måste vara översättarens moder.

 

Nu har vi äntligen kommit dit hän att vi har fått ut en provtrycking i ett antal hundra exemplar av de fem moseböckerna. Denna gång använder vi den ¨nya¨ hopskrivna pwokarentexten. Dessa böcker är nu tillgängliga för vanliga bibelläsare och ska utvärderas. Samtidigt så fortsätter den övriga översättningen av gamla testamentet och vi hoppas kunna se en första upplaga i tryck om 5 år. Det är optimistiskt, men vi hoppas och tror att med gott samarbete och stor hjälp från ovan är det möjligt.

 

Under tiden så har vi också fått till en pwokaren-psalmbok med noter och 200 sånger att använda i församlingarna. Det kommer rapporter om att den har blivit väl mottagen redan, fast den bara använts ett drygt år.

 

Helt plötsligt så ser jag att våra pwokarenvänner kan börja känna sig jämnbördiga med sitt språk. De är inte dumma i huvudet eller obildbara. De kan också lära sig läsa och skriva på sitt språk.

 

Otto

Annonser