För mig är det stort och ibland skrämmande. 

Jag åkte till Kina, Shandong, en knapp vecka och reste tillsammans med en grupp svenskar, som inte var vilka som helst. De flesta hade någon mycket speciell relation till Kina; En del var födda där, en del hade varit engagerade under många långa år för missionsarbetet i Kina, andra hade nära vänner som hade bott i Kina. Det låter kanske som jag reste med en grupp kineser, och det kanske delvis är rätt även om deras pass säger att de är svenskar. Det var en härlig grupp ungdomar där jag var nästan yngst.

 

Att resa med en sådan grupp gav mig en mycket speciell ¨resonanslåda¨ inför de intryck jag fick med mig. Det gav mig också en delvis ny syn på mig själv. – Vi missionärer är nog ett lite speciellt ¨skrå¨, tänkte jag ofta, men jag är också stolt över att få tillhöra detta skrå.

 

Svenska Baptistsamfundet bedrev mission i Shandong-provinsen (mitt emot Korea-halvön) första halvan av 1900-talet. Det kom att vara ett ganska oroligt hörn under denna tid, liksom många andra hörn i Kina, fram till Mao slutligen tog makten. Många undrade nog hur det hade gått med kyrkan i detta område när man slutligen fick komma och besöka den igen fr o m 1980.

 

Jag kan bara säga, efter att nu ha sett det själv, kyrkan liksom mycket annat i Kina är stor och det byggs ¨hej vilt¨. Man kan fascineras över den oerhörda expansion som hela kinesiska samhället verkar sjuda av.

 

Det var dock inte de stora byggnaderna som jag kommer bära med mig framförallt utan mötena. När t ex några av mina svenska vänner träffade gamla barnkamrater de spelat fotboll eller hittat på bus med. Att då se våra kinesiska vänners ansikten när detta gick upp för dem var obeskrivligt. Att sedan också höra berättelserna från de platser vi besökte, hur svenskar förr ofta kämpat i motvind, och fått betala många gånger ett högt pris men också gjort ett avtryck bland människorna de mött.

 

Man kan undra hur det kommer se ut här i Thailand om 30-35 år, och vad folk kommer säga?

Annonser